Prillan – historiskt epos från mullbänk till portionssnus
Snus är en del av den svenska kulturtraditionen sedan ett par hundra år tillbaka. Det finns många sätt att snusa på och många ord som beskriver snusandet och snusportionen, eller ”prillan”. Här kikar vi närmare på den kära prillan – vad den brukar kallas och hur stor den brukar vara.
I begynnelsen var mullbänken
En mullbänk är egentligen en traditionell och välfungerande golvkonstruktion i gamla timmerhus. För att lyckas med konsten att flytta över den betydelsen till att även innefatta snusprillan fick man tog ta sig ganska rejäla prillor emellanåt. Att snusa skulle alltså vara som att lägga in ett golv under överläppen? Maffigt.
Vi har inte kunnat lokalisera den första historiska förekomsten av ordet ”prilla”, men så mycket vet vi att bruket att lägga en snus under överläppen daterar tillbaka till åren kring sekelskiftet 1700-1800.
Rent allmänt brukar det anses att ordet ”snus” kommer från det tyska ordet för nos, eller näsa: "Schnauze". Och det var ju i näsan som man brukade applicerade snuset en gång i tiden. I begynnelsen före prillan och mullbänken. Ordet ”pris” å andra sidan kommer från franskans ”prise” som har att göra med ”att ta” eller ”att gripa”, ”grepp”, ”uttag”. Man tog helt enkelt ett grepp i snusdosan.
Idag används det svenska ordet ”snus” även rakt av i Nordamerika, och då för att skilja mellan lössnus (”snuff” eller ”moist snuff”) och portionssnus (”snus”), i samband med att portionssnuset gör sitt inträde på den amerikanska marknaden som ett hälsosammare alternativ till rökning.
En annan intressant snusportion med amerikansk koppling är den amerikanska söderns spottobak (dipper, spitting tobacco), alltså en rejäl prilla som man mular in under underläppen. Den här tobaken är blötare än svenskt lössnus och rinner mycket. Det är det som ger upphov till det klassiska spottandet mellan undertänderna som man ofta ser i filmer från den delen av världen (några exempel).
Varde snus! Och det vart en preser
Kärt barn har många namn, och även inom snuskulturen finns det en uppsjö av fina och användbara ord som betyder just ”prilla”, antingen i största allmänhet eller med en mer specifik underbetydelse. En del ord vi har hittat är så lokala eller nya att vi har valt att inte ta med dem i listan. De får ligga på mogning.
Men de följande orden för en portion snus verkar i alla fall etablerade i språkbruket, och mer eller mindre vanliga idag:
- Prilla (vanligaste ordet)
- Jävel (på uppgång)
- Pris (klassiskt begrepp)
- En snus (Hedlund i Snowroller)
- Paj (kan vara hembakad)
- Preser (mer norröver)
- Bulebäs (enbart lössnus)
- Blöja (specifikt om portionssnus)
- Mullbänk (något äldre)
En prillas storlek – lika olika som snusarna själva
Hur stor är en prilla? Väldigt olika stor, är väl det mest korrekta svaret. Om du köper en dosa portionssnus väger en snusportion normalt sett 1 gram. Det finns även portionssnus med beteckningar som slim, super slim och mini. Här har du prillor så små som 0,5 gram eller till och med 0,3 gram. Då befinner vi oss alltså i den låga änden av skalan för prillans storlek. Här är det verkligen inte fråga om några mullbänkar eller bulebäser, utan små och nätta salongsblöjor.
I andra änden hittar vi rejäla, hembakade pajer av lössnus. Här är prillans storlek av naturliga skäl svårare att värdera. Det finns helt enkelt ingen centraliserad myndighet som fastställer hur mycket snus du ska ta i nypan (en klar brist i samhället), utan vi måste ge oss ut i de norrländska skogarna eller ner på de skitiga industrigolven (som idag är sorgligt rena och fräscha) och be folk väga sina preser – och lycka till med det.
Det finns inte mycket forskning gjord på just det här området, men med hjälp av uppgifter från olika håll om hur många prillor folk brukar få ut ur en dosa snus, hamnar vi på prillor som väger omkring 2-4 gram – mellan tummen och pekfingret (gammal snusvits). Här pratar vi alltså om helt andra dimensioner än när det gäller portionssnuset, och den brokiga floran av mustiga synonymer för prilla börjar verka motiverad.
Sammanfattningsvis är alltså snuset en del av den svenska kulturen och en del av det svenska språket. Låt oss avsluta med tidigare Dramatenchefen, norrmannen Eirik Stubøs, ord: ”Svenskans vackraste ord är självklart: Snus”. Amen.
